Maken kom hem med ett notställ idag, inte riktigt vad jag hade tänkt mig som nästa inredningspryl, men, men... Ibland måste man vika sig. Men när han ställde notstället och sin barstol (och som han har tjatat om en hög stol att få sitta på och spela gitarr) mitt framför fönstret fick jag en liten lätt hjärnblödning. Jag valde dock att låtsas som ingenting fram tills han åkte till gymmet för att bättra på sina muskler. Han hade inte mer än kommit ut ur trappuppgången innan jag började röja.
Även om jag gillade att ha mitt bruna bord (alla våra möbler är bruna iof) i hörnet ansåg jag att få bort notstället från mitt fönster var prio 1. En ful svart plaststol är ju inte heller något jag vill skryta med så fårskinnet fick lämna sin plats på fotpallen. Egentligen hade jag velat ha ett vitt stolsöverdrag med kappa, men det hade maken INTE accepterat. Ett fårskinn är ju mjukt för rumpan använde jag som säljande argument när maken fick syn på skapelsen.
Nästa projekt är att göra ett par tavlor till maken med hans favoritartister, notblad och sångtexter som kan sitta på väggarna bakom stolen. Supernöjd blev han iallafall när han kom hem från gymmet, trots att det än så länge bara är en stol i en vrå. Stackars förtryckta karl, tacksam för minsta lilla...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar